Grottlogik

Uppenbarligen har jag inte bara nyligen utvecklat ett mindre hat mot allt ologiskt och osmidigt. För en massa år sedan studerade jag på juristlinjen på Stockholms Universitet. Det var en, ur logiska och funktionella perspektiv mätt, horribel tid kantad av oförstånd och total bedrövlighet. Ett praktexempel på denna misär, som dagligen slog en i ansiktet, var den återkommande nyregistreringen vilken vardera student tvangs genomföra inför varje ny termin. Tacksamt lades dessa datum normalt till 4 januari för vårterminen och 15 augusti för hösten, dvs precis under ledigheten. Som om inte detta var bra nog fanns (och finns inte heller) någon onlinestöd för registreringen, utan man var snällt tvungen att vallfärda ut till Frescati, sätta en bock på en lista och sedan snällt åka hem igen. Naturligtvis fick detta mitt blod att koka av illogisk frustration och jag formulerade sonika ett brev till studentexpeditionen. Här är det nu i sin helhet:

hej therese!

jag antar att det är du, i egenskap av studentexpeditionsansvarig, som ansvarar för registeringen av studenter på juristlinjen så det är dig jag vänder mig till. jag har kommit att förstå att jurister generellt är ett bakåtsträvande folk utan minsta framtidstro eller lockelse att pröva nya saker och trender. att trava ensamma i det mörket vi år 2000 kallar stenåldern känns bekant och hemtrevligt för juristen, allt utom gränslös pappersexercis ter sig skrämmande och måste således vara livsfarligt. över till problemet:

vad finns det för enda, minsta logisk mening med att sköta registeringen av studenter till programmet manuellt? förutom det uppenbara kostnaderna för studenter att ta en dag ledigt från arbete för att masa sig till de tämligen smala luckan öppettider som erbjuds, måste även ni på expeditionen inse de oerhörda logistiska omkostnader men detta nånsens! personal, lokaler, arbete samt transport är enbart fyra små punkter som jag vet direkt utgör enorma kostnader för vilken verksamhet som helst, inte minst för juridicums expeditioner. då pengarna som betalar detta tas delvis från mina avgifter samt skatter blir jag smått sne.

men vad som verkligen får soppan att koka är er duktiga oförmåga att använda er av redan existerande verktyg! på Internet finns i dagsläget den illa gränssnittade, tämligen oattraktiva, men dock funktionella webportalen FastReg. den har funnits uppe i flera år och nyttjas av samtliga juriststudenter (och en stor del övriga SU studenter) på samtliga kurser, i samtliga former av undervisningsverksamheten. via FastReg anmäler man sig till tentor, kollar grupper och läser betyg. så nu till min fråga:

varför, oooh, varför används inte FastReg till registreringen?!?

detta är för mig helt obegripligt. kodningen att lägga till en ny ruta "anmäl mig till termin #" tar inte mer än maximalt 30 min från att man sätter sig vid datorn tills det ligger uppe på nätet. såvida ni inte sitter med ett totalt låst system och programmeraren flytt till zwahliland kan jag inte för min vildaste fantasi förstå var problemet sitter.

hur mycket ni än gillar papper så måste ju uppgifter ändå in i systemet digitalt vid en tidpunkt, annars skulle ju varken vår @su.se mail eller FastReg funka, så varför inte bara ta bort det fåniga mellanledet? jag tänker inte ens spela miljökortet, men spara på papper, klorblekt, regnskog osv...

vad jag förstår så finns det ett par raka hållpunkter på varför man skulle anses sig kunna ha kvar systemet:

argumentet (1) att alla inte har FastReg eller inte kommer åt det kan inte ses som särskillt långsiktigt då denna registering inte omfattar nya studenter och existerande studenter redan använt verktyget i minst ett halvår.

argumentet (2) att det skulle vara för krångligt att ändra koden faller även det pladask på sin egen urbota dumhet då denna uppenbart c++ baserade sida är bland det enklaste man kan bygga. har ni problem av denna kaliber förslår jag att ni köper in ett stycke kompass till expeditionen, lägger den flat i handen och följer den lilla vita nålen ca 500 meter genom skogen tills ni kommer till en massa tegelhus. leta då upp huset som det står "nada" på dörren och förklara problemet. tomtarna där inne kan garanterat hjälpa er, de må hända bjuder även på kaffe.

argumentet (3) if it aint broke why fix it? jo systemet fungerar hjälpligt, det gjorde mänskligheten innan poliovaccinet oxå, men det blev en jäkla massa bättre efter, eller hur?

jag vägrar tro att jag är den första studenten som påpekar just denna naglen i ögat, så varför har ännu inget hänt? behöver ni hjälp? testare? programmerare? utvecklare? siktar ni på att outsourcea kodningen och hålla det skalbara gransnittet inhouse? vad det än må vara så kan jag ställa upp gratis med konsulttimmar för att få kodningen och gränsnittet hjälpligt, mer än så ska vi nog inte ta oss an. det är en början i alla fall...

jag hoppas ni tar er an problemet snarast, det var löjligt redan i våras, nu är det på vippen till förnedrande. jag ställer som sagt gladligen upp med all hjälp jag kan uppbringa under 24 timmar. tillsammans kan vi nog få ett stopp på tidsförstöelsen och vända de där två stegen bakåt till ett steg framåt!

mvh
studenten, termin 4

Svaret jag fick på detta var lika kort som avfärdande:

hej,

tanken är god, men just nu kan vi inte ändra på någonting.

mvh
therese

Perfekt avfärdande och underbart slag i ansiktet samtidigt. En snabb koll på LinkedIn placerar denna kvinna idag på Mannheimer Swartling, en av landets mest framstående advokatbyråer. Frågan är om hon lägger lika mycket stolthet i hennes arbete idag eller om hon mest bara skiter i det fortfarande? Frågan är om allt folk på Mannheimer Swartling har samma världsfrånvända inställning? Frågan är hur pass bra kontakt med sin omvälrd denna byrå egentligen har?

Vilse i skogen, hade Mannheimer Swartling juristen fått hålla i kartan?
Not while I still draw breath.

- Konsulten

Och så vart det här med momsen

Sedan årsskiftet har en ny restaurangmoms införts där man sänkt momsen från 25 % till den exklusiva nivån 12 %. Detta är ju enkelt och fint som det är men, det lyckas ändå knyckas till och förvirras in i absurdum. Som vanligt kommer tyckare, vars närmsta relation till restaurangbranschen är att det kanske käkat ute någon gång, och driver korståg mot varför detta inte nyttjar just dem. Alla förändringar i samhället görs ju för att det ska bli bättre för mig. Mig. Mig. Mig. Och ingen annan. Åt helvete.

Men innan vi botaniserar i det nya förslaget, och en gång för alla förklarar varför det utformats som det gjorts, så ska vi adressera den lite lustiga instansen med moms. Moms är en förkortning för ordet mervärdesomsättningsskatt som är lite av en kaka-på-kaka skatt som pappa staten plockar ut. Tanken med momsen, när den infördes våren 1968, var nämligen att den skulle verka som ett tillfälligt komplement till den redan befintlig omsättningsskatten, som då enbart togs ut av slutkonsumenten, dvs. kunden i affären.

Mervärdesskatten (momsen) däremot skulle nu tas ut av alla instanser i konsumtionsledet, vid varje transaktion, vilket medför kaka-på-kaka effekten. Plötsligt fick produktionsledet kostnader man inte hade haft förut och för att fortfarande kunna driva verksamheten och generera vinst fick man skjuta den nya kostnaden på någon annan. Så grossisterna tog helt enkelt och höjde sina priser mot leverantörer, som i sin tur höjde priset mot återförsäljarna och slutligen kunderna. Samma kunder som redan betalade skatt för varje konsumtion. Kaka-på-kaka. Detta är något som är väldigt viktigt att komma ihåg när man pratar moms och även så grunden till hela debaclet med restaurangmomsen.

Our story so far: I skiftet 2011/2012 sänktes således den så kallade restaurangmomsen från 25 % till 12 %. Detta skulle i snitt motsvara en 10,7 % prissänkning mot gästerna. Några krögare valde i samband med detta att sänka konsumentpriserna med motsvarande momssänkning, andra krögare valde att tillsynes inte göra någonting och rama skriet var igång. ”Jag har betalat skatt! Nu när jag inte betalar skatt ska jag minsann ha pengar i fickan!” tänkte snikne Svensson och grät ut i GP.

Det är dock viktigt här att förstå exakt vad momssänkningen avser, och vad regeringen har för mål med sänkningen. Till att börja med avser momssänkningen enbart mat, alltså inte alkoholhaltiga drycker (heller inte cocktails, trots att de innehåller läsk eller juicer). Öl, vin och drinkar är alltså tänkta att kosta lika mycket efter som före förändringen. Dessutom, och det är den springande punkten i hela förslaget, är inte avsikten från regeringen att priserna ska sänkas på restaurangerna, utan att landets restaurangföretag ska få större möjlighet att anställa flera personer. Momssänkningen är alltså en arbetsmarknadsåtgärd och inget annat!

Den här informationen har inte kommit allmänheten (kvällspressen vad det verkar, då det är där allmänheten hämtar sina nyhetstolkningar) tillkänna, och därför gästernas irritation upptäcker att alla krögare inte har sänkt sina priser. Vad nu de flesta krögare använder sänkningen till är att de äntligen får råd att anställa fler personer och därmed öka servicegraden och kvaliteten. Man bör i detta även veta att färre än 10 procent av landets restauranger 2010 gjorde en vinst på 10 procent eller mer, branschen är alltså inte särskilt lönsam.

Efter att själv ha arbetat i ungefär 8 år inom svensk restaurangverksamhet vet jag precis hur stressande och påfrestande branschen är. Sena nätter, snabba puckar och inte allt för ofta trevliga gäster blir kvickt påfrestande och att kunna avlasta delar av denna börda genom att anställa fler kockar, servitörer, bartenders, vakter, nissar och övrig personal skulle onekligen resultera i en bättre service. Personligen välkomnar jag förslaget med öppna armar!

Annars har jag hört att McDonalds sänker priserna på bred front. Bara att gå dit och käka finmiddag. Snygga till det med en jävla McFlurry också så ungarna sluta grina. Då tar jag hellre de extra 10 %, jag ser det som mervärdesskatt för att slippa bli omvälvd av den gnälliga svenssonicentriska världsbilden. Tacka televerket.

- Konsulten

Indiankunskap

När jag låg i lumpen hade vi en överlevnadsövning som gick ut på att vi, bemannade med enbart kniv och eldstål, skulle överleva någon vecka i den småländska djungeln fram mot slutet av oktober. Det var kallt som fan och att värma sig, ens för en stund var i det närmaste omöjligt. Frosten bet sig hårt fast under natten och bättre blev det inte av att soltimmarna till det mesta regnade bort. Således var ljustimmarna under dygnet något som spenderades mest at att försöka varma sig igen. Vi samlade i förbannelse de fåtalet torra kvistar och bitar fnöske vi kunde hitta och byggde oss om natten en liten, ynklig eld knappt större än ett hyggligt gäng värmeljus i bredd. En kvällning när vi satt där och stirrade in i den blå lågan smög sig vår major fram ur skuggorna och berömde vår kreation på bästa sätt han kunde tänka sig:

”Bra jobbat soldater. Det är som indianerna säger ’Vit man bygger stor eld, röd man gömmer sig vid liten’ ”.

Självfallet tänkte var major här på ljusdisiplinen. Helt obefogat då anledningen till att vi inte hade satt eld på hela skogen vid laget var mest att allt trä var surt in i grunden. Annars hade vi eldat i dagar.

Indianerna hade dock en hel del gamla ordspråk som man faktiskt kan ha stor nytta av fortfarande idag. Ett av mina favoriter är den väldigt självklara ”Om hästen är död, kliv av och gå”. Den är väldigt bra för den är väldigt självklar. Hästfan är död mitt ute på slätten, lämna den och stick. Finns ingen nytta kvar av den nu. Tämligen uppenbart.

Dock verkar denna kunskap inte riktigt sjunkit in hos varken Sveriges regering eller näringsliv. Principen med att lämna döda hästar på prärien känns inte igen utan man har någon hybrisk tilltro till att kunna starta igång det gamla djuret igen, bara man hittar rätt känga att sparka kraken med.

Således ger man sig i kast med en rad metoder för att få den döda hästen att fungera bättre. Först tillsätter man en utredning för att se om hästen verkligen är död, att den inte har puls eller gör ifrån sig något ljud eller avkastning verkar inte vara tillräckligt. Men att hästen är död behöver ju inte nödvändigtvis vara förklaringen till varför den inte rör sig, säger de olärt utbildade, och väljer att prova med att bara byta ryttare istället. Så man tar någon energiskt optimistisk ny jockey och har honom försöka flytta besten, självfallet utan resultat.

I en sekunds totalt hjärnsläpp får man för sig att det kanske går bättre om man tar en fyra, fem andra döda hästar och knyter ihop allt till en hel bunt död häst, med även detta strävande visar sig ofruktsamt.

Man provar nu nya sorters morötter för att locka hästen röra sig, lättar efter på de ekonomiska bördorna av att vara häst och kommer med uppmuntran lovord över kadavret, som nu efter två år på stäppen, börjat lukta riktigt ordentligt. Man försöker med att ge hästen en make-over, sminkar upp den, ryktar pälsen och fönar manen för att se om det kanske var för självkritisk för att våga röra på sig. Fel igen, tyvärr bara död.

Indianerna hade rätt tåga. Låt den gamle trotjänaren dö i frid med värdighet. Minns den goda tiden vi hade, när vi rusade fram i det fria landskapet med världen öppen framför oss. Ta det minnet och låt nu SAAB med stolt historia gå i graven.

- Konsulten

Med största säkerhet osäkert

Idag nådde nyheten oss att CERN (Conseil Européen pour la Recherche Nucléaire) slagit igenom stort. Man hade genom oändligt, tålmodig forskning hittat ett ändligt slut på vårt tillsynes oändliga universum. Forskarna var utom sig av total lycka. Det som har ansetts som den Heliga Graal inom partikelfysiken har äntligen identifierats och fysikens virala arkeloger världen över stramar nu åt hatten. Ödmjukt bugande inför ”Guds partikel”, tvingas man nu trava försiktigt på sitt heliga ord, för att i en stund av total tillgivelse lita på sin tro och ta steget ut i det okända. Vad gäller dessa partiklar är inget säkert och enkelhet värderas över guld och ädla rubiner. Higgspartikeln är en pisksnärt bort.

Vad som gör denna partikel så speciell är att den ofta beskrivs som den felande länken i fysiken. Kort kan sägas att det i universum finns en jäkla massa energi som inte är kopplad till någon specifik massa, energin flyter mest bara omkring lite harmlöst. Detta kan inte fysikens lagar i teorin acceptera utan skapar helt enkelt en teoretisk partikel att koppla alla denna menlösa energi till. Higgs måste således finnas för att teorin ska gå ihop, men har aldrig kunnat bevisas i praktiken. Bevisas detta belönas det troligtvis med nobelpris. Vad man nu i CERN har lyckats med är att kunna bevisa att partikeln i alla fall borde existera, lite av ett genombrott för många. Man skulle även kunna likna det med Obama som redan fått ett Nobelpris för något som var bra i teorin, men aldrig bevisats i praktiken.

Vad som gör detta extra lustigt är dock CERNs pressuttalande där man tillkännager att det är en 93,7 % chans att partiklarna antingen existerar eller inte. Således finns det en 6.3 % chans att partiklarna är fast i något existentiellt limbo. Vilken jeppe som kom fram till denna kombination siffror har jag ingen aning om, men det får ju en att undra. Upptäckten är med andra ord med stor sannolikhet osäkert. Endast Schrödinger kan veta säkert – jäkla kattplågare.

Hela händelsen för mina tankar tillbaka till ett möte jag hade med en kund för lite mer än ett år sedan. Jag satt med i rummet tillsammans med projektledaren för hela implementationen och skulle nu i laget reda upp vart projektet vart på väg. Vi hade ungefär ett år tidigare lovat att installera ett sproilans nytt datasystem med allvärldens tillbehör, men allt eftersom tiden fortlöpte hade vi skurit ner på funktionerna till förmån för att klara den strikta deadlinen. Förhoppningen nu var att den lilla skrotiga eka vi skulle sjösätta i slutet av den månaden i alla fall skulle flyta.

Så där sitter vi. Och ska förklara vad som verkligen kommer levereras. Vad kunden verkligen kommer få till slut. Det är ett suckarnas och uppgivenhetens möte. Efter att plågsamt tagit del av vår påtvingade outscoping, frågar en modlös kund förtvivlat om projektet fortfarande kommer gå i hamn.

”Med största säkerhet osäkert” svara min projektledare lite skämtsamt. Ett trängande skynke obehag sänker sig över rummet. Alla i mötet skrattar lite nervöst då man inte vet hur man ska tolka detta. Ett sådant kluvet skratt som om man inte visste om det var på allvar och om det faktisk var på allvar var läget plötsligt väldigt allvarligt.

En investering i något som med största säkerhet är osäkert är att investera i något som med högsta sannolikhet inte kommer hända. Joddla hybris är enkelt, men att producera fysiska resultat är en annan sak. Partikelfysik har här en fördel då det är jäkligt krångligt för gemen man att kolla om schweizarna bara grundljuger, men konsultverksamheten är en annan värld. Konsulter är inhyrda för att producera resultat, inget annat. Kan man inte se det, har det inte heller hänt. 93,7 % möjlighet till att ett projekt kanske kommer ske är inte en bra säljspitch. Inte heller ”Med största säkerhet osäkert”.

- Konsulten

Power Overwhelming

För två veckor sedan, på dagen en månad innan Julafton, firas världen över Buy Nothing Day. Konceptet går kort ut på att man inte ska spendera några pengar alls under hela dagen och därmed visa på styrkan i konsumentkraften. Följd fullt ut innebär dagen att inte en krona, dollar, euro eller annan valuta byter hand och alla skulle istället njuta av stillheten i tillvaron och det vackra vädret. En form av Status Quo skulle man nog kunna säga.

Man är väldigt tydlig i sitt budskap dock att det inte är något uppror eller någon form av anti-jul, utan snarare bara ett sätt att visa på konsumentstyrka genom att rakt ut motsatta sig konsumtion. Rättframt, enkelt och tydligt budskap. I vakan av Occupy Wall Street, känns Buy Nothing Day 2011 som en tämligen aktuell manifestation, dock förflöt den förbi hyfsat obemärkt och jag kan inte göras annat an undra på varför? Med den nobla skara följeslagare Occupy rörelsen skrapade ihop borde ju Buy Nothing Day firas med samma inlevelse som en löningshelg firas i vanliga kretsar.

Vad hade hänt med de svenska antikapitalisterna? Hade moralen gått ur gemene Prada-kommunist? Fanns det kanske inte någon rimlig chans att ens klara av en helt köpfri dag? Jag skulle i alla fall hedra högtiden, kanske inte främst för klappa idealen bakom på axeln, utan snarare bara för att se om jag verkligen klarade av detta själv?

Tämligen förvirrande kan tyckas.

Utan att dryfta för djupt i ekonomiska teorier och metoder skulle troligen det verkliga resultatet av världsomspännande icke-spenderande medföra ett lamslaget monetärt system, global hyperinflation och slutligen döden, efter sisådär 15 till 20 timmar. Somligt folk skulle, och detta är i min ärligaste tro och uppfattning, antagligen spontant antända om de inte fick spendera några pengar på en hel dag. Det unika köpet är drivmotorn i våra globala ekonomier och bryter man av den kommer världen att stanna abrupt, men jag måste ändå säga att jag gillar idéen med att framhäva konsumentkraften. Någonstans inbillar jag mig att konsumentmakt återspeglar demokrati - köp det man gillar och köper man inte det så behöver man inte inhandla prylen. Fast sen verkar det dock som jag aldrig har pengar nog att testa tesen.

Så i stöd för Buy Nothing Day 2011 hade jag gett mig tusan på att inte handla en ynka pinal. I all ära stod jag till och med över att fyllekäka på vägen hem den fredagen, bara för att på riktigt ståndfästa min sympati. Jag hade planerat lördagen för att fixa och möjligtvis möblera om hemma. Allt sådant som man vill och behöver göra, men samtligt alltid hittar på en underbar ursäkt för att slippa när det väl kommer till krita. Utrustad med hammare och borr skred jag till verket!

Men som dagen fortlöpte kom jag att tänka på fler och fler grejer jag hade glömt köpa för att kunna genomföra Projekt Hemrenovering. Plötsligt var jag hungrig och inte fan hade jag tänkt på att handla upp mat dagen innan heller. De bortglömda tvångsinköpen tornade sig olycksdigert över mig. En mörk dimma av förbisedd konsumering sänktes över mitt hem och de ogjorda inköpen hemsökte mig likt oinbjudna svärföräldrar vid en söndagsmiddag. Jag hade utan att förutse det vandrat rakt in handelslimbon och var nu oförmögen att ta mig därifrån.

I min förvirring sprang jag rakt ner till Stalands Möbler och snabbanskaffade mig en uppsättning bokhyllor till sovrummet. Väl hemma insåg att jag måste bereda plats på väggen, vilket medför att jag måste flytta de redan befintliga bokhyllorna, igen. Och ingen mat hade lyckats fa med mig heller. Fan.

Jag antar att läxan att lära är att man helt enkelt mår bästa av att inte tänka på saker som förvirrar en.

- Konsulten

Usabilitydesign

Vafan innebär det här?

”… checking for a solution to the problem” – borde inte maskinen börjat med det, undrar vän av ordning. Har Windows någonsin avslutat den här rutan med beskedet;

”Oj! Fan du användarn… det fanns visst en lösning som vi hade missat. Vad sägs om att vi tillämpar den direkt istället så slipper ditt Power Point låsa hela datorn i 5 min. Hur låter det?”

Nej tack du Windows, är det något man kan lita på så är det din ofelande förmåga att smyga in ofrivilliga kafferaster i min vardag med jämna jävla mellanrum. Folk säger att jag dricker för mycket kaffe, jag skulle vilja rätta det lite och säga att jag egentligen bara är en jävel på Office, varför jag nästan by default alltid har en Office produkt öppen på datorn. Detta gör i sin tur att detta jävla schweiziska väggur som nu är min vardag, en gång i timmen behagar stanna abrupt och tvinga mig betrakta min omvärld. Jag hatar som bekant min omvärld, varför detta inte är något jag gör med trivsel. Därför dricker jag istället kaffe och försöker glömma att den förbannade maskinen som just svalde 30 mins arbete. Jag brukar under dessa stunder stilla fundera lite på vilken värld all denna information som gått förlorad, för att datorer runt om i världen stannat upp, tar vägen? Det måste ju vara särskilt elaka bokstäver som fördöms till detta informationslimbo. Det finns inte riktigt kvar, men är inte heller riktigt deletade. Ett sorts levande döda för bokstäver. Som han Patrick Swayze i Ghost – fast han dog ju på riktigt.

Värst är dock inte att allt hänger sig, eller att man våndas i sällskap av döda dansare. Värst är inte heller att den bästa delen av senaste timmens jävla arbete gick förlorat. Värst av allt är att Windows därtill har mage att skratta en rakt i ansiktet när den gör detta. ”… checking for a solution to the problem” – jävla skitsnack. Om den gör det varje gång den kraschar tycker man ju att Windows vid detta laget:

a. borde ha hittat en lösning på problemet
eller
b. borde fattat att den inte finns någon lösning och bara ge upp direkt.

Uppenbarligen ljuger Windows för en, slänger upp den här pop-upen och tar själv rast (eller vafan datorer nu gör). Det hade kanske inte känns helt ok, men det hade i alla fall känts måttligt bättre om Windows kunde varit ärligt.

”Ehmm… Hej!
Du, så här vart det va, jag tappa bort mig en stund, sumpade lite data och nu måste du börja om från ungefär lunch. Redigt klandigt från min sida. My bad. Jag tar den.
Igen - sorry.”

Mycket trevligare. Somliga hade nästa gått så långt som att kalla det artificiell intelligens. Jag hade på lägsta nivå haft lättare att acceptera det. Användarvänlighet måste inte strikt betyda att allt ska funka smärtfritt hela tiden, men man skulle ju som bäst vilja veta varför det inte gör det. Jävla skit Windows.

- Konsulten

Konsulten < > Marknadsföring

En av de få saker jag anser roliga och upplyftande i livet är marknadsföring, speciellt dålig sådan. Det är för mig helt ofattbart hur mycket dålig reklam och marknadsföring det finns ute i vårt samhälle. Jag är fullt medveten om att smaken är som baken och att all marknadsföring måste ses i ljuset av vad som just tilltalar en specifik målgrupp, men det finns dock vissa oförglömliga inslag i markandsföringens och reklamens historia som ALDRIG kan ursäktas med att det tilltalar en specifik målgrupp. Det enda som kan ursäkta detta är att man i förvirringen av vad som enklast kan beskrivas som en enorm hjärnfis glömde att genomföra marknadstester på sin nya reklam och släppte den helt sonika ut till den illa imponerade konsumenten.

Praktexempel på detta är Schweppes återkommande reklam med Uma Thurman där en förlägen reporter tar fel på orden sex och Schweppes. Det är skämtet. Killen vet inte skillnaden mellan sex och Schweppes. Precis. Roligare än så blir det uppenbarligen inte. Jag antar ovanpå detta att Uma Thurman inte kostar en enkel femöring heller, varför man snabbt här kan påvisa att hög budget inte automatiskt medför en banbrytande, trendsättande reklamkampanj. Snarare får det en att bli så förbannad att man i hetlevrade stunder överväger att lägga ner Gin & Tonic bara för att inte bidra till konceptet med skitprofilering.

Det finns otaliga exempel att ta upp i detta ämne och jag lovar att beröra mina favoriter i framtida inlägg. Missförstå mig inte, det är inget fel med en kampanj som försöker och missar, det är snarare när man nästan avsiktigt skjuter sig själv i foten som jag blir som mest upprörd. Vidare har jag även en teori om hur all dålig reklam är direkt omvänt proportionerlig mot diktaturregimer, men mer om det senare.

Så vad har då konsultverksamhet med dålig reklam att göra, bortsett från det faktum att vi kanske står för 90 % av toppskiktet av dåliga, extremt överbetalda reklamkampanjer? För att det handlar om profilering. Det handlar tillviss del om hur ett konsultföretag vill framstå för nuvarande och framtida kunder, men det handlar även väldigt mycket om hur företaget vill rekrytera ny personal. Ett normalt konsultbolag har en personalomsättning på allt mellan 15 – 20 % på ett år, varför man även måste nyanställa i samma takt för att täcka upp förlusten i personal.

Så vad vill man då meddela med sitt företag, sin kunskap och sin plats som potentiellt branschledande i det mest diffusa av branschsegment en vanlig lingvist kan tänka sig? Somliga försöker sticka ut genom att vara en snabbare sportbil, som färgglatt nylackad susar förbi de svartvita konkurrenterna. Vissa andra tycker att styrka visas i mervärde och pekar på groteskt oklippta får som en bild för visad framgång. Somliga skulle relatera detta specifika exempel till en ovanligt lat bonde. Latare även än den slasen som ”uppfann” fullkorn.

Vad dock alla konsultbolag har gemensamt i sina kampanjer är tre slagord. Räkna dem gärna. De är alltid tre. Uppenbarligen är kunder för korkade för att komma ihåg fler ord, men samtidigt för naiva för att tro att något blir gjort om man skaffar sig färre. Orden är alltid nonsens ord, som lika gärna skulle kunna relateras till potatisodlingar så väl som avancerad supply chain management.

Growth. Outsourcing. Competence. Maximizing. Opportunity. Jultomte.

Här är nu visdomen och uppmaning i detta. Om du någonsin ska anlita en konsultfirma, anlita då en konsultfirma som har Zlatan som frontfigur och slagord som ”Förbannat. Jävla. Underbart”. Då kan jag lova dig att du får en konsultfirma som hellre lägger fokus på att leverera resultat än att tycka de är jävligt häftiga för att de är konsulter. Du kommer få resultat.

Det är väl ändå det du vill ha?

- Konsulten

Why Windows 7? Why?

Ibland, när jag vill njuta och glömma dagens alla bekymmer och besvär brukar jag starta upp XP på virtual machine och bara njuta… så jävla underbart med ett OS som faktiskt funkar. Mmm…

Windows 7 ÄR en sjukdom. Jo, kära vänner, det är det.

”men du.. det är faktiskt bättre prestanda!” eller hur....

Enkel analogi: en rymdfärja är ungefär det bästa av allt man kan hitta på marknaden idag. Den är fylld till bristning med den absolut senaste tekniken, motorerna byggs för hand av professorer från Harvard och sätena är designade av Ferrari. Och den åker i rymden. Och den kokar kaffe. Och är förbannat ball, spöar allt som finns nånsin funnits och dödar dinosaurier till frukost. Fan va nöjd jag skulle va om jag fick en sån tycker ni?

Nej, för jag har för tusan ingen aning om hur jag använder den.

Då kör jag hellre Skoda. Skodan flyger inte i rymden, den flyger knappt alls, den är designad av polska fyllon och sätena är gjorda av hat och barnatårar. Troligtvis skulle väl hela fanskapet till biljäveln även börja brinna om man körde på minsta lilla jävla ekorre. Poff. Brand. Borta. MEN tacka fan om jag inte har mer nytta av Skodan ändå – varför? Jo för att den FUNKAR! Jag säger det igen FUNKAR!!!! Den uppför sig som man förväntar sig. Den tar mig från punkt A till punkt B. Period. Mer än så vill jag inte göra. Jag vill fan inte åka i rymden. Det skiter jag i. Jag vill bara åka och handla och hem igen. Punkt.

Samma sak med Windows 7. Jag vill bara öppna - surfa lite. Kanske öppna Word ibland eller, gud förbjude, kolla på en PDF. Varför får jag inte det då? För Windows 7 är FÖR bra. Prestandan är för BRA för att tillåta sånna bonde-funktioner. Windows 7 är för fiiiiiint för sånt skit. Windows 7 är den bortskämda jävla snorungen som osnuten slår sig ner vid fikabordet, tar sista kakbiten, fiser lite högljutt och häller ut kaffet. Bortskämt slyngel som inte gör skäl för något och egentligen bara borde gömmas i en låda omvärlden aldrig tittar i. Windows 7 är OS:ens Peder Fogstrand. Bortskämd. Fet. Kostsamt. Obrukbar. Utskrattad och äcklig. Jag kräks lite när jag tänker på det.

Windows 7 är en böld som är bör opereras bort snarast. Tacka fan för att jag är en utomordentlig datakirurg – format c: done.

- Konsulten

Tombstone

Jag har sedan i mitten på september försökt gå en onlinekurs i Oracle Agile PLM. Det är ungefär på banan lika sexigt som det låter. Vad det handlar om, lite kort, är Product Lifecycle Management, dvs hur länge en produkt funkar och hur mycket skräp man måste ta hand om när man är klar med den. Att minimera allt detta torde således ligga i intresse för allt sunt folk, dock är det oftast inte så då man enligt tradition blandar in ekonomer i bilder.

När man lägger med ekonomer i bilden får man en jävla massa genvägar på köpet och vad som för en stund sedan var en hållbar och pålitlig produkt, som folk litade på och med glädje konsumerade, blir till att vrida och vända på köttfärs på ICA. Ekonomer borde lära sig ordet "renommé" och varför det är så underbart viktigt i dagens ekonomi.

Denna ovan, till dato ej givan kurs, har på vart annat skjutits på framtiden, tills igår då den med högsta förhoppning skulle starta. Jag hade försäkrat mig om detta genom att ringa till Oracle Sverige och frågat, varpå de även konfirmerade detta iom att kursen var fulltecknade. Det skulle bli av!

När jag väl sitter framför Oracle Educations brilliant innovativa och grafiskt attraktiva hemsida, dreglandes över den strålande layouten kan jag inte göra annat än undra över varför jag inte fått inloggningsuppgifter. I dessa lägen (onlinekurser och sånt) brukar detta vara ett tämligen säkert teckan på att något gått snett varför jag ringer Oracles huvudkontor. Lite pillande genom telefonväxlar, pakistanier som kallar sig för Bill och Luke, samt en mängd verifieringsfrågor och diverse kursID:n senare får jag tag på kursadmin Ed Artiga. En väldigt trevlig man från Chicago som förklarar för mig att kursen ånyo blivit inställd.

"Ok" säger jag" vad gör vi nu då?"
"Kursen går igen i januari" föklarar mr. Artiga "bättre lycka nästa gång".

Precis. Bättre lycka nästa gång. Jaha. det är inte så jag står och faller med en PLM kurs, men när även ledningen för kursen har kastat in handuken känns det rätt uppgivet.

Det bästa med detta är att min tid för att rulla tummarna denna dag kan läggas i slasktratten vi kallar konsultbudget.

- Konsulten