söndag 11 december 2011

Power Overwhelming


För två veckor sedan, på dagen en månad innan Julafton, firas världen över Buy Nothing Day. Konceptet går kort ut på att man inte ska spendera några pengar alls under hela dagen och därmed visa på styrkan i konsumentkraften. Följd fullt ut innebär dagen att inte en krona, dollar, euro eller annan valuta byter hand och alla skulle istället njuta av stillheten i tillvaron och det vackra vädret. En form av Status Quo skulle man nog kunna säga.

Man är väldigt tydlig i sitt budskap dock att det inte är något uppror eller någon form av anti-jul, utan snarare bara ett sätt att visa på konsumentstyrka genom att rakt ut motsatta sig konsumtion. Rättframt, enkelt och tydligt budskap. I vakan av Occupy Wall Street, känns Buy Nothing Day 2011 som en tämligen aktuell manifestation, dock förflöt den förbi hyfsat obemärkt och jag kan inte göras annat an undra på varför? Med den nobla skara följeslagare Occupy rörelsen skrapade ihop borde ju Buy Nothing Day firas med samma inlevelse som en löningshelg firas i vanliga kretsar.

Vad hade hänt med de svenska antikapitalisterna? Hade moralen gått ur gemene Prada-kommunist? Fanns det kanske inte någon rimlig chans att ens klara av en helt köpfri dag? Jag skulle i alla fall hedra högtiden, kanske inte främst för klappa idealen bakom på axeln, utan snarare bara för att se om jag verkligen klarade av detta själv?

Tämligen förvirrande kan tyckas.

Utan att dryfta för djupt i ekonomiska teorier och metoder skulle troligen det verkliga resultatet av världsomspännande icke-spenderande medföra ett lamslaget monetärt system, global hyperinflation och slutligen döden, efter sisådär 15 till 20 timmar. Somligt folk skulle, och detta är i min ärligaste tro och uppfattning, antagligen spontant antända om de inte fick spendera några pengar på en hel dag. Det unika köpet är drivmotorn i våra globala ekonomier och bryter man av den kommer världen att stanna abrupt, men jag måste ändå säga att jag gillar idéen med att framhäva konsumentkraften. Någonstans inbillar jag mig att konsumentmakt återspeglar demokrati - köp det man gillar och köper man inte det så behöver man inte inhandla prylen. Fast sen verkar det dock som jag aldrig har pengar nog att testa tesen.

Så i stöd för Buy Nothing Day 2011 hade jag gett mig tusan på att inte handla en ynka pinal. I all ära stod jag till och med över att fyllekäka på vägen hem den fredagen, bara för att på riktigt ståndfästa min sympati. Jag hade planerat lördagen för att fixa och möjligtvis möblera om hemma. Allt sådant som man vill och behöver göra, men samtligt alltid hittar på en underbar ursäkt för att slippa när det väl kommer till krita. Utrustad med hammare och borr skred jag till verket!

Men som dagen fortlöpte kom jag att tänka på fler och fler grejer jag hade glömt köpa för att kunna genomföra Projekt Hemrenovering. Plötsligt var jag hungrig och inte fan hade jag tänkt på att handla upp mat dagen innan heller. De bortglömda tvångsinköpen tornade sig olycksdigert över mig. En mörk dimma av förbisedd konsumering sänktes över mitt hem och de ogjorda inköpen hemsökte mig likt oinbjudna svärföräldrar vid en söndagsmiddag. Jag hade utan att förutse det vandrat rakt in handelslimbon och var nu oförmögen att ta mig därifrån.

I min förvirring sprang jag rakt ner till Stalands Möbler och snabbanskaffade mig en uppsättning bokhyllor till sovrummet. Väl hemma insåg att jag måste bereda plats på väggen, vilket medför att jag måste flytta de redan befintliga bokhyllorna, igen. Och ingen mat hade lyckats fa med mig heller. Fan.

Jag antar att läxan att lära är att man helt enkelt mår bästa av att inte tänka på saker som förvirrar en.

- Konsulten

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar